Kristillstånd

Traumatiska händelser

Vi alla människor kan drabbas av traumatiska händelser, det vill säga att utsättas för en situation som upplevs som övermäktig att hantera och en känsla av att vi inte kan påverka. Det kan till exempel vara naturkatastrofer som jordbävning, tsunami eller översvämning. Men det kan också vara händelser riktad mot oss som person, som sexuella övergrepp, våldtäkt, rån, överfall eller dödsfall av nära och viktiga personer.

Krisens faser

Händelser som upplevs som traumatiskt för en person behöver inte vara det för en annan. Det beror på vad händelsen betyder för individen och dennes förmåga att hantera en kontrollförlust. Dock väcks hos de flesta en krisreaktion som har följande förlopp, individuella variationer kan förkomma.

• Chockfasen, en känsla av overklighet kan infinna sig, som om man befann sig i en bubbla. Det är svårt för individen att ta in vidden av hela händelsen. Personen kan också förneka det inträffade.
• Reaktionsfasen, man börjar inse att det är verkligt, känslorna kommer i fatt och kan vara så starka att det är svårt att hantera dem. Känslor som vrede, förtvivlan, rädsla, ångest är inte ovanliga.
• Bearbetningsfasen, man börjar förstå mer och mer vad man har varit med om och börjar få perspektiv. Intensiteten i tankar, minnesbilder, känslor och funderingar kring traumat mattas av successivt. Återhämtningsfasen börjar.
• Nyorienteringsfas, traumat börjar integreras hos individen, man accepterar det svåra och inser att det alltid kommer att vara en del av livserfarenheten. Man orkar rikta energin utåt och är aktiv trots den inre sorgen. Man inser att livet är förändrat men ser nya möjligheter hur man skall gå vidare.

Att söka hjälp

Ovan är en beskrivning av ett krisförlopp med god utveckling. Om processen avstannar i någon av de tre tidigare faserna bör man överväga att söka hjälp för att komma vidare. Hos de som inte kommer vidare kan krisen ha utvecklats till ett så kallat post traumatiskt stressyndrom (PTSD).